Social identitet

Folksamlingar och sociala grupper kan, i vissa sammanhang och under vissa förutsättningar, ses som en samling individer med en eller flera gemensamma sociala identiteter. Det ska betonas att i folksamlingar finns det alltid många sådana – supportrar kan exempelvis identifiera sig med olika typer av supporterskap eller subkulturella inriktningar – och även enskilda individer kan omfattas av olika typer av sociala identiteter exempelvis beroende på i vilket umgänge de befinner sig.

Kännetecknande för en kollektiv social identitet är att en gruppsolidaritet utvecklas och att gemensamma normer, värderingar och uppfattningar om hur omvärlden fungerar, växer fram inom gruppen. Dessa normer och värderingar kan möjliggöra eller begränsa olika typer av beteenden. Exempel från supportermiljön kan vara att klubblojalitet, ideellt arbete för sin förening och aktivt stöd från läktarna värderas högt, vilket manifesteras på olika sätt. I delar av den sociala gruppen kan dock även mera potentiellt problematiska värderingar odlas, exempelvis att vissa uttryck för supporterskap som inte är tillåtna anses legitima, eller uppfattningar om att vissa aktörer per definition är en motståndare. Även dessa värderingar kan uttryckas genom handling.

Två saker förtjänar att betonas angående social identitet. För det första odlas de sociala identiteterna och dess normer och värderingar i relation till omgivande aktörer – detta är en av innebörderna av fenomenet inter-group dynamics (se separat flik). Gemensamma upplevelser och kollektiva minnen inom en grupp (som ofta baseras på subjektiva uppfattningar om olika händelseförlopp), kan därmed förstärka normerna – eller helt förändra dem. Det är det sistnämnda som gör relationsbyggande interaktion så viktig; det kan motverka utvecklingen av destruktiva värderingar.

För det andra ska man minnas att teorin om sociala identiteter inte är isolerad till fotbollssupportrar eller andra subkulturella fenomen. Exempelvis kan även poliskåren och polisyrket analyseras utifrån ESIM-teorin – och det finns ingen självklarhet i att de normer som utvecklas i delar av poliskåren är mera nyanserade än de som odlas i delar av supportermiljön. Detta reser en intressant men problematisk fråga: Vad händer om två grupper, som så ofta möts kring svenska fotbollsevenemang, börjar odla negativa uppfattningar om varandra?